Den här veckan har ju alldeles just börjat.
Startade den med 3 fantastiska Luciakonserter i Kyrkan, mycket jobb, men det var nog värt det trots allt. Imorgon ska jag sjunga ännu mer och sen ska jag bara ta det lugnt heela veckan. För nästa måndag är det tillbak till lekstugan igen, sjukskrivningen är slut och nu ska här jobbas igen. trots krämporna som är kvar.
Varför måste du vara så satans fin? Det är helt sjukt att så fort jag möter din blick och ser in i dina underbara ögon så tåras mina. Vem vet, kanske är det av lycka, för lycklig blir jag av dig, men ibland känns det som att bara jag ser på dig så rasar hela världen under mina fötter.. Kan du inte bara vara som alla andra? som vem som helst? Måste du stråla som solen så att hjärtat rusar i kroppen när man ser på dig? Kan du inte bara vara sådär tråkigt grå? Ne, det kan du inte och vet du varför? För att hela du är vacker, innifrån och ut. Dina ögon hade kunnat få världsmästaren i simning att drunkna och din personlighet utstrålar värme och trygghet som ingen annan gör. Det är därför du är speciell! Hade jag kunnat låta bli hade jag aldrig mött din blick för du får mig att smälta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar