Störst går väl först, så får väl helt enkelt börja med Lillasyster, Ronja. Hon är 17 år 10 månader och 12 dagar gammal och så långt ifrån lik mig som man kan vara. Denna lilla rödhåriga filur är precis allt jag inte är, längre. Ända sedan hon var liten har hon varit helt tokig, hon var inte alls gammal när jag hittade henna klättrandes i duschstången och det säger väl allt. Allt som man inte fick göra, det gjorde hon, och storasyster som man är har jag genom alla tider skyddat henne, hur dumma saker hon än gjort. Hur galen hon än må vara så har hon alltid ställt upp för mig, hon har varit min klippa i alla lägen, hon har tröstat mig när jag var ledsen och skrattat med mig mina bra dagar.
Syster, för dig kan jag ställa mig upp och stå stadigt på båda benen, för dig kan jag ta all skit som går att få, för dig skulle jag kunna ta ett skott i pannan om det är det som krävs för att du ska leva det liv jag aldrig kommer få, för en gång var jag precis som du. Och trots att du vänder mig ryggen ibland så finns jag alltid där bakom dig, för du är min lilla bebis och det kommer du alltid vara, jag vet att du är stor nu, men du är ändå alltid min lillasyster och dig kommer jag skydda i alla lägen, ingen får göra min lilla ängel illa, INGEN!
Föutom lillasyster har jag ju en lillebror också, Albin. Han är 12 år och tuffast av alla jag känner. Eftersom det är ganska många år mellan mig och honom så har vi inte riktigt samma relation som jag har med syrran, utan det har blivit mer "storasyster-roll" med honom. Jag har ju alltid varit nog gammal att hjälpa till att ta hand om honom, så i mina ögon kommer han alltid vara jätteliten. Han är rolig, min bror, väldigt rolig faktiskt. Och oavsett hur stor han blir är han ju ändå alltid vår bortskämda minsting, älskade lillebror. <3>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar