Dag 8 - mål på kort sikt för denna månad och varför
Det är ju faktiskt så att jag slutar på mitt nuvarande arbete nu på fredag.
Och, tro det eller ej, börjar ett nytt på måndag morgon. Som Gruvmekaniker och jag kan säga att jag haft ångest, för att jag inte ska trivas, att det ska vara för svårt eller att man inte är "välkommen där" som tjej.
Så jag måste nog säga att mitt mål för den här månaden (som snart är slut) är nog helt enkelt att inte vara så hård mot mig själv, jag ska ge mig själv en chans och det jag inte redan kan det lär jag mig. För jag vill verkligen att det ska bli bra med det här nya, behövde lite förändring i mitt liv och nu fick jag det. Så håll tummarna för mig på måndag morgon, att jag fixar det, trivs och visar att vi tjejer, vi kan visst precis lika mycket som dom där gruvtrollen!
söndag 16 januari 2011
torsdag 13 januari 2011
Dag 4 - en vana som du önskar att du kunde trolla bort
Någonting som jag länge velat bli av med är min ovana att snusa fast jag inte ens är sugen ibland, men eftersom jag satt ner foten nu och bestämt mig för att sluta helt så får den här kategorin gå till:
Min otroligt dåliga förmåga att sova som folk.
Ibland sover jag inte alls, men oftast somnar jag framåt småtimmarna, vilket inte är sådär jätteskönt under förmiddagsveckorna. Att få 2 timmars sömn och sen jobba är absolut ingen hit.
Men det har alltid varit så, har alltid haft mycket lättare för att sova på dagen än på natten, tyvärr.
Hoppas på ett arbete där jag bara går dagtid nu så man kanske kunde få lite rutin på sitt liv.
Någonting som jag länge velat bli av med är min ovana att snusa fast jag inte ens är sugen ibland, men eftersom jag satt ner foten nu och bestämt mig för att sluta helt så får den här kategorin gå till:
Min otroligt dåliga förmåga att sova som folk.
Ibland sover jag inte alls, men oftast somnar jag framåt småtimmarna, vilket inte är sådär jätteskönt under förmiddagsveckorna. Att få 2 timmars sömn och sen jobba är absolut ingen hit.
Men det har alltid varit så, har alltid haft mycket lättare för att sova på dagen än på natten, tyvärr.
Hoppas på ett arbete där jag bara går dagtid nu så man kanske kunde få lite rutin på sitt liv.
onsdag 12 januari 2011
Dag 2 - meningen bakom ditt bloggnamn
Ojdå, det är en ganska konstig historia.
Jag och en gammal vän satt och lekte med webcam, ni vet på den tiden då det var nytt, modernt och spännande. På en bild plutande hon med läpparna och jag utbrast - "Du ser ut som Kajsa Anka", vi spånade vidare på samma linje och då blev det "Klarabella" för mig. Bestämde mig för att döpa om mig till det på Lunarstorm (I know, I know, det är lääääängesen), men det gick inte att stava med bara 2 L, så det fick bli 3. Sen dess har det namnet följt med mig överallt, på lunarstorm, helgon, i bloggsfäret, ja överallt på nätet.
En gammal bild, från ungefär den tiden då jag blev "Klarabellla".
Ojdå, det är en ganska konstig historia.
Jag och en gammal vän satt och lekte med webcam, ni vet på den tiden då det var nytt, modernt och spännande. På en bild plutande hon med läpparna och jag utbrast - "Du ser ut som Kajsa Anka", vi spånade vidare på samma linje och då blev det "Klarabella" för mig. Bestämde mig för att döpa om mig till det på Lunarstorm (I know, I know, det är lääääängesen), men det gick inte att stava med bara 2 L, så det fick bli 3. Sen dess har det namnet följt med mig överallt, på lunarstorm, helgon, i bloggsfäret, ja överallt på nätet.
En gammal bild, från ungefär den tiden då jag blev "Klarabellla".
måndag 10 januari 2011
Gör ett nytt försök med en sånhär jäkla lista..
Dag 1 - en nytagen bild på dig, inklusive 15 fakta om dig själv
1. Jag har alldeles för lätt att förlåta, men alldeles för svårt för att glömma..
2. Jag älskar att diskutera och förlorar sällan en ordfight.
3. Jag blir lätt sårad, fast jag sällan visar det.
4. När jag var 13 år fick jag veta att min farfar inte är min farfar på riktigt.
5. Jag är en riktigt storstadstjej och ser Göteborg som mitt hem.
6. Socialt umgänge är otroligt viktigt för mig.
7. Jag har alldeles för höga krav på mig själv.
8. Jag älskar höga höjder och min dröm är att hoppa fallskärm.
9. Jag är aldrig någonsin nöjd med min frisyr.
10. Jag har en förmåga att alltid tycka att saker och ting var "bättre förr".
11. Att gå med i ungdomsrådet är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv.
12. Jag tycker det är grymt skönt att ha feber och träningsvärk.
13. Jag är en riktigt klantskalle och hamnar rätt ofta på akuten.
14. Jag tjänar mina egna pengar, men gör av med pappas.
15. Jag har otroligt lätt för att lära mig språk.
Dag 1 - en nytagen bild på dig, inklusive 15 fakta om dig själv
(Ingen vidare bild, men den nyaste jag har.)
1. Jag har alldeles för lätt att förlåta, men alldeles för svårt för att glömma..
2. Jag älskar att diskutera och förlorar sällan en ordfight.
3. Jag blir lätt sårad, fast jag sällan visar det.
4. När jag var 13 år fick jag veta att min farfar inte är min farfar på riktigt.
5. Jag är en riktigt storstadstjej och ser Göteborg som mitt hem.
6. Socialt umgänge är otroligt viktigt för mig.
7. Jag har alldeles för höga krav på mig själv.
8. Jag älskar höga höjder och min dröm är att hoppa fallskärm.
9. Jag är aldrig någonsin nöjd med min frisyr.
10. Jag har en förmåga att alltid tycka att saker och ting var "bättre förr".
11. Att gå med i ungdomsrådet är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv.
12. Jag tycker det är grymt skönt att ha feber och träningsvärk.
13. Jag är en riktigt klantskalle och hamnar rätt ofta på akuten.
14. Jag tjänar mina egna pengar, men gör av med pappas.
15. Jag har otroligt lätt för att lära mig språk.
söndag 9 januari 2011
"Ego-boost"-period såhär i höstmörkret och började läsa Carolina Gynnings "Ego Women" igår och hittade en liten del av Benny Rosenqvists "Ljusfolket".
"För många är detta en förfärlig tanke. Vi tycker det är hemsk att tappa bort människor i livet och gör nästan vad som helst för att lappa ihop trasiga relationer. Ibland håller vi fast vid personer som vi innerst inne vet att vi borde släppa. Vi är sentimentala och vi är rädda för att bli ensamma.
Försök känna efter i ditt hjärta vad den här människan betyder för dig. Är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa det.
Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man en kort period och några stannar längre. Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kunskaper ni ska ge varandra som inte behöver ta så lång tid.
Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget! Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är meningen. De andra ska man inte ha dåligt samvete för. Det är faktiskt skönt att bli av med en del personer som man är färdig med.
Däremot ska man aldrig se tillbaka med bitterhet på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer och det är inte bortkastad tid. Det var helt enkelt meningen att du skulle ägna de åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och det gäller bara att förstå vad du skulle lära dig utav den."
Det här fastnade jag för, läste det om och om igen, kände att det träffade precis rätt och kom på att jag har, precis som alla andra, relationer som jag hade behövt sålla bort. Vissa människor i ens liv försvinner som av sig självt, man tappar kontakten, det rinner liksom ut i sanden. Sen har jag några få osunda relationer som jag helt enkelt inte kan avsluta, inte vill heller för den delen. Såna stormiga relationer, fyllda av liv och lust, oavsett åt vilket håll det lutar så lutar det ordentligt. Bråkar vi så bråkar vi på riktigt, älskar vi så älskar vi fullt ut.
Jag har alldeles särkskilt en sån relation, hade inte tänkt skriva det här, men ångrade mig och tänkte "vafan ska jag vara deep, kan jag vara det rakt igenom". Vi träffades när jag var 13 år, det var verkligen såndär underbar ungdomskärlek över det hela, gulligt och gosigt, men också lite hemligt (att erkänna för mamma att jag hade en pojkvän kom inte på fråga). Han kallade mig "prinsessa", höll om mig när jag frös och pussade mig framför alla andra. Det var något alldeles särskilt. Man kan nog inte kalla det riktig, tvättäkta, livslång kärlek, mer en förälskelse, som varar än. Det var ett ganska drastiskt slut, med mycket bråk och vi redde nog aldrig ut det riktigt. Men på något konstigt vis faller vi alltid tillbak till varandra, vi har båda haft långa förhållanden efter det och under de perioderna har vi knappt pratat med varandra. Vi har någon slags dragning, vet inte riktigt vad, som gör att jag inte kan hålla mig borta från honom och så vitt jag vet så är det samma sak för honom. Det är en riktigt typisk osund relation, ena dagen är vi som nyförälskade, sedan vänder det fort och det är ett jävla liv. Såhär har det alltså varit i 7 år nu, en ständig jakt efter varandra. Innerst inne vet jag att vi inte är bra för varandra, fast när de där känslorna kommer går det inte att hålla han på avstånd.
Är det en sån människa jag borde sålla bort kanske? Är det kanske dags för lite tidig vårstädning efter 7 år tillochfrån i skiten?
"För många är detta en förfärlig tanke. Vi tycker det är hemsk att tappa bort människor i livet och gör nästan vad som helst för att lappa ihop trasiga relationer. Ibland håller vi fast vid personer som vi innerst inne vet att vi borde släppa. Vi är sentimentala och vi är rädda för att bli ensamma.
Försök känna efter i ditt hjärta vad den här människan betyder för dig. Är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa det.
Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man en kort period och några stannar längre. Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kunskaper ni ska ge varandra som inte behöver ta så lång tid.
Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget! Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är meningen. De andra ska man inte ha dåligt samvete för. Det är faktiskt skönt att bli av med en del personer som man är färdig med.
Däremot ska man aldrig se tillbaka med bitterhet på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer och det är inte bortkastad tid. Det var helt enkelt meningen att du skulle ägna de åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och det gäller bara att förstå vad du skulle lära dig utav den."
Det här fastnade jag för, läste det om och om igen, kände att det träffade precis rätt och kom på att jag har, precis som alla andra, relationer som jag hade behövt sålla bort. Vissa människor i ens liv försvinner som av sig självt, man tappar kontakten, det rinner liksom ut i sanden. Sen har jag några få osunda relationer som jag helt enkelt inte kan avsluta, inte vill heller för den delen. Såna stormiga relationer, fyllda av liv och lust, oavsett åt vilket håll det lutar så lutar det ordentligt. Bråkar vi så bråkar vi på riktigt, älskar vi så älskar vi fullt ut.
Jag har alldeles särkskilt en sån relation, hade inte tänkt skriva det här, men ångrade mig och tänkte "vafan ska jag vara deep, kan jag vara det rakt igenom". Vi träffades när jag var 13 år, det var verkligen såndär underbar ungdomskärlek över det hela, gulligt och gosigt, men också lite hemligt (att erkänna för mamma att jag hade en pojkvän kom inte på fråga). Han kallade mig "prinsessa", höll om mig när jag frös och pussade mig framför alla andra. Det var något alldeles särskilt. Man kan nog inte kalla det riktig, tvättäkta, livslång kärlek, mer en förälskelse, som varar än. Det var ett ganska drastiskt slut, med mycket bråk och vi redde nog aldrig ut det riktigt. Men på något konstigt vis faller vi alltid tillbak till varandra, vi har båda haft långa förhållanden efter det och under de perioderna har vi knappt pratat med varandra. Vi har någon slags dragning, vet inte riktigt vad, som gör att jag inte kan hålla mig borta från honom och så vitt jag vet så är det samma sak för honom. Det är en riktigt typisk osund relation, ena dagen är vi som nyförälskade, sedan vänder det fort och det är ett jävla liv. Såhär har det alltså varit i 7 år nu, en ständig jakt efter varandra. Innerst inne vet jag att vi inte är bra för varandra, fast när de där känslorna kommer går det inte att hålla han på avstånd.
Är det en sån människa jag borde sålla bort kanske? Är det kanske dags för lite tidig vårstädning efter 7 år tillochfrån i skiten?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)