Jag vet inte riktigt vad den här punkten ska innehålla egentligen, men jag tänkte berätta om ett rätt skumt ögonblick i mitt liv.
Jag var 8 år när det hände och det är ett väldigt klart minne för mig, jag kommer ihåg hur mamma och pappa sa åt mig och min lillasyster att de hade någonting att berätta, sen sa de att vi skulle få ett till syskon. Jag kan erkänna att jag verkligen inte blev glad. Jag grät, jag skrek och jag gnällde, jag visste ju redan hur det var att få ett småsyskon, jag tyckte redan att jag gått igenom det. Den känslan släppte dock snabbt och jag blev snart överlycklig över att bli storasyster igen. Idag är min lillebror, eller båda mina småsyskon såklart, det absolut bästa man kan ha. Och jag älskar dem båda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar