MySpets

Dag 1 - Om mig..

Det här är inte lätt alls, vart ska man börja?
Jag heter iallafall My Spets, har precis fyllt 20 år och bor för tillfället i ett lugnt villaområde i lilla Malmberget. Det finns ingenting som förgyller mina dagar mer än vad dans gör, när jag inte tränar dans, så drömmer jag om dans, tänker på dans eller jobbar med ännu mer dans. Detta har jag gjort dem senaste 14 åren, vilket innebär att det inte är ett intresse utan en livsstil. Ibland hinner jag även trycka in ett körpass, för sjunga tycker jag också väldigt mycket om. Jag sjunger hellre än bra kan man väl säga.

Nu är det ju inte så att jag är så hemskt tragisk att jag bara sjunger och dansar hela dagarna. Nej, det finns en del i mitt liv som heter Ungdomsrådet också och den delen är nästintill ett heltidsarbete i omgångar. Ungdomsrådet har verkligen förändrat mig, mycket! När jag satte mig på mitt första urådsmöte så var jag blyg, försiktig och oorganiserad. Idag 4 år senare, är jag mer eller mindre raka motsatsen. Jag är (eller känner mig iallafall) stark som person, jag vågar ta för mig och lever numera i organiserat kaos. Jag har en väldans tendens att ta på mig massvis med saker utan att se till att allt passar ihop, vilket ofta innebär att jag får flänga omkring från ett ställe till ett annat, oftast utan rast och vila och jag äter sällan ordentlig mat. Detta trots att jag för tillfället ska vara sjukskriven.

Sen finns det ett litet dystert kapitel i mitt härliga norrlänska liv, en liten del som jag inte pratat om direkt, för 2,5 år sedan var jag med om en bilolycka, just då och där trodde jag inte att det var så farligt och jag trodde verkligen inte att jag 2,5 år senare skulle ligga på opertionsbordet pga av det som hände då. Nog pratat om det nu, det är förhoppningsvis ett avslutat kapitel, men nu kom det också med.

Annars är jag nog en ganska glad och positiv tjej, jag har dåliga dagar precis som alla andra, men så länge de bra dagarna är fler än dem dåliga så är allt som det ska. Jag har svårt för bitterfittor men älskar levnadsglada idoter, för dem är som mig ungefär.

Av någon konstig anledning har det blivit så att nästan hela mitt umgänge består av killar, vet inte vad detta fenomen beror på, men om jag får dra en gissning så skulle jag säga att det är så fruktansvärt mycket lättare att umgås med killar än med tjejer, killar är mer okomplicerade. Det är inte lika mycket tissel, tassel och skitsnack, utan i killgäng säger man vad man tycker och sånt uppskattar jag. Kan också hända att min brutala humor och sätt att vara skrämmer iväg dem flesta tjejer jag har en chans att bli vän med.

Förutom allt detta kan jag ju nämna att jag tillhör en helt underbar familj, jag bär upp namnet Spets med stolthet och bredvid mig somnar varje kväll en väldigt söt gosse vid namn Jacob, men nu är det slutpratat om mig. Godnatt!