Har tagit med mig 2 favoriter upp till stormen och den underbara utsikten, är det inte vackert så säg? ;)

Pulsen är på max just nu, klockan är kvart över 1 på dagen och ändå är jag rädd. Vi satt nämligen ute på trappen utanför det okända barnhemmet nyss, kan ju meddela att vi var snabbt i bilen när man hörde rassel och misstänkta fotsteg inifrån ett helt tomt hus. Scary!

Jag sitter för tillfället i en Rackarns fin audi, men något av världens bästa sällskap, fint väder är det och humöret är på topp, dock är jag lite trött efter dagens glassande. Jag kom på idag att jag inte skrivit någonting om frankrikeresan, men oroa är inte, både berättelsen om underbara taize och bilderna kommer, tids nog. Det krävs lite tålamod med mig kära vänner, nu ska jag ägna mig åt att trivas med livet. Puss!

Nu sitter jag på ett mysigt café, dricker en god chailatte och njuter av livet. :) nu ger jag upp bloggandet så ses vi när jag är tillbak i hemlandet, puss!

Nu sitter jag på arlanda, flyget går om ca en halvtimme. Jag är trött och sliten och hoppas för guds skull att jag inte springer på någon snygging i det här skicket. Jag längtar verkligen från sverige just nu, men saknar flickorna redan. Nu ska jag springa till gaten och boarda. Puss!

Here we comes, France! På begäran av A skriver jag ner några rader i all hast, då det kommer bli en rätt lång bloggpaus nu, om ca 5 timmar bär det nämligen av mot sydligare breddgrader, närmare bestämt kärleken och baguetternas förtrollade land, Frankrike! Packningen är ovanligt liten och humöret är på topp. Kommer dock sakna flickorna sjukt mycket när jag är borta.. Se till att ta hand om Gällivare när jag är borta nu allihop, så ses vi när jag blir svensk igen!

Bjuder på en vilsen bild från idag när jag tog en knall upp till lagunen tillsammans med Tina och Anthon.

Glöm för guds skull inte
Manifestation mot droger

Ikväll 19.00

Be there!

Mrs. Fever won't leave my body.. Tänkte egentligen linda in mig i en mysig filt och sitta ute i hängstolen och läsa en stund såhär på kvällskvisten, dock vill inte riktigt Fröken Feber och Herr Hosta lämna min kropp ifred riktigt. Dessa något irriterande typer har bosatt sig i mig före helgen och tänker uppenbarligen stanna där, drog däremot i mig en dos av Doktor Alvedon nyss så nu får de kämpa för att hålla sig vid liv de där rackarns basilluskerna och har jag tur så lyckas mina små pillervänner ta död på jäklarna, innan de tar död på mig. Håller tummarna för Dr. A nu, för på fredag packar jag min kappsäck och beger mig mot sydligare breddgrader, till baguetterna och kärlekens land. Det sägs att "varje kyss i Frankrike är speciell", har ni hört något så sött? - Ne, jag tänkte väl det och guess what, kanske man får chansen att avgöra om det stämmer och då kan jag ju inte hosta och snörvla som någon jvl bakteriehärd. Så nu, Fröken Feber och Herr Hosta är det dags, att ta ert virus, packa ner det och lämna min kropp!

Glassiiigt! Sitter ute i min mysigt hängstol och njuter av solen. Dricker smultrondricka, mums! Ikväll ska jag spendera lite kvalitetstid med världens bästa exsvärmor.
Äh, hur mycket jag än försöker så får jag inte fram någonting vettigt i den här rackarns bloggen, vi hörs!

En tanke till en speciell vän!

Vet inte vart du befinner dig just nu, ingen aning faktiskt, trots att vi pratar varje dag.

Men jag saknar dig. Ibland går det veckor, ja nästan månader mellan dagarna vi ses, men det gör ingenting, du är ändå den jag kan säga allt åt.

Sen mars 2006 har jag litat på dig till 100%, jag kommer ihåg alla hyss vi gjort tillsammans. När kalle anka och colanappar var vardagen, kommer du ihåg det? Och alla äventyr, typ Tjotti eller pulkåkning mitt i natten? Vi var små då, tjejen och nu har åren gott, vi har båda vuxit upp och blivit mer eller mindre vuxna, men jag kan säga att oavsett vad så är du den som står mig närmast. Tänk alla tårar som du torkat bort och alla gånger du fått mig att skratta, det är obetalbart. Kommer du ihåg när jag tog min kudde och promenerade i pyjamas trots kylan gråtandes till dig och du fick mig att skratta redan efter 10 meter. Det är det som kallas äkta vänner. Du har alltid stöttat mig trots att jag ibland valt fel väg och gjort dumma misstag. Och jag hoppas det blir många fler fina minnen och många fler misstag med dig för även de små minnena blir stora med en riktig vän och misstagen blir inte så stora.

Ingen My utan Tina, vänner vid ett tillfälle, oskiljaktiga vid ett val!

Febern är på topp och humöret i botten. Lättirriterad, trött och sjuk är jag och för att inte låta det gå ut över min älskade blogg så tänker jag inte skriva dessto mer. Kryper ner i soffan med täcket och en bra film istället, dock hade jag ju inte klagat över en snygg och vältränad pojke som kan ta hand om mig när jag mår dåligt, typ hämta vatten och kramas med mig så kanske man blir frisk fortare... men det är kanske bäst att inte smitta ner mina relativt snygga och vältränade pojkar, då är de ju inte tillgängliga sen när mitt humör är bättre. DAMN, nu ska jag kurera mig!

Glidardag idag, har gjort någonting vettigt till halv 11, då ringde Alex och sa att de har kommit hela vägen från Kiruna, så vi tog en brunch på hultan. Surrade massa minnen och sådär, sen när Robin hade uträttat sina ärenden i vår lilla stad så kom även han och hookade upp med oss. Har varit runt lite på stan och guidat vilsna Kirunabor, avslutade med mat på MD's. Helt klart en härligt dag med 2 härliga pojkar från grannkommun!

Nu ligger jag och gosar med lillprinsen och ikväll är det dans som gäller! Nu ska jag sluta berätta om allt ointressant i mitt liv, cred till er som orkat läsa det, antigen är jag Emo eller tråkig nuförtiden. Have mercy, snart är sommarn här och med sommarn kommer "Avdelning13-tankarna"!

Emobloggar igen

(Vet att jag skulle sluta efter helgen, men har varit på en lång promenad idag och rensat i arkivet så nu måste jag få ventilera det lite, ni vet vad som gäller:

Läs det inte om ni tänker komma med "bättre vetande" sen!)

Du kom in i mitt liv i fel skede, du dök upp när jag egentligen behövde dig som mest men när jag som minst kunde inse det själv. Nu vet jag att jag behöver dig, jag vill ha dig och jag önskar, helt ärligt, av hela mitt hjärta att jag hade tänkt den tanken då. Men jag var inte redo, inte tillräckligt för att ta dig nära och släppa in dig i mitt liv. Inte då! Men nu är jag det, nu är jag 100% redo att bli en del av ditt liv och jag vill mer än gärna dela mitt liv med dig. Vill dela alla sömnlösa nätter, alla äventyr, leenden, skratt och alla tårar med dig. Vill slåss om täcket med dig när det blir kallt om nätterna eller bara lägga mig nära och känna att din nakna hud ger mig den värmen jag behöver, vill vakna varje morgon med ett leende på läpparna, bara för att du finns i mitt liv och vill somna vid din sida varje natt och möta dig i vår alldeles egna dröm. Inga ord i världen kan beskriva känslan av att mista sin chans och "I keep my fingers crossed" för en andra chans!

Nu sitter vi på sista föreläsningen för idag, känns ganska skönt faktiskt, även om föreläsningarna är väldigt bra. Iallafall så är vi nu mätta och belåtna efter ett besök på kina. Nu ska jag dock inte gästblogga längre utan hänga med mer i snacket här. Puss och Kram / S

Såhär intressant är det att lyssna på samma föreläsning för femte gången på en dag. Mats är ruggigt bra, men med tanke på att jag, efter denna dag har hört/sett samma föreläsning 14 gånger, så börjar vår humornivå vara lägre än man tror att det kan bli ;) All cred till Mats Andersson som gör ett grymt bra jobb när han lär ut "vett på nätet" eller vad man vill kalla det, får ni chansen ska ni verkligen gå och lyssna på Mats, det är det värt..

Lite stolt är jag över mig själv faktiskt, har lyckas klämma in 2 härliga träningspass idag, så jag har precis kommit hem efter en lång härlig promenad (och lite andra bus) med B. Imorgon är det föreläsning med Mats Andersson som gäller, tidig morgon, men det är det värt. Så nu säger jag Godnatt!

Energiboost! Kände att jag höll på att somna så bestämde mig för att jag skulle göra ett ryck med träningen, sagt och gjort så nu är jag just hemkommen efter en powerwalk följt av ett äckligt tungt intervallpass. Men trots att det är tungt så känner man sig riktigt peppad när man väl orkar ut i löpspåren, med hammerfall i hörlurarna så sa musiken till benen att springa medan hjärnarkivet fick rensa litet, awsome! "Avdelning13"-tankarna kommer lätt tillbak såhär i det somriga vädret och jag gillar det.

Ska slänga i mig lite föda och sen dra iväg på Musik-/kulturprojektmöte.

EMO-weekend's over.. och jag insåg just att jag skrivit på blogger i över ett år nu och gudars vad livet har gått upp och ner under den tiden, så även mitt skrivande. Förra sommaren var nog ändå toppen på min bloggkarriär hittills, kan vara för att det hände väldigt mycket hela tiden då och jag hade tid att skriva. Vilket jag inte riktigt har nu, men ska jag berätta en hemlis åt er? Vänta då.. måste viska.. Jag är så förbannt jävla less på att aldrig ha en ledig stund så från och med nu så gör jag bara det jag själv vill, nu är det min tur att leva livet! Så nu ska det fasiken bli ändring på bloggfronten också, I'll be back med ny krafter!

Lilla M. tjatar att han ska få vara med på bloggen, vet dock inte vad jag ska skriva eftersom jag "inte får skriva någonting pinsamt" jag menar hur lätt är det att hitta någonting som inte är pinsamt i hans liv, han är ju Epa-raggare för guds skull, KATSCHING!

EMO-weekend's not over yet!

Förr skrattade jag åt det, tittade åt andra hållet, sparade helt enkelt problemen till en annan dag, en bättre dag. Jag höll fortfarande tummarna, tog aldrig på mig skulden, jag gjorde en solskenshistoria av den regnigaste perioden i mitt liv och dessto mer jag försökte ändra på det, så blev det bara tvärtom. Jag gav hellre mitt ego en boost än att se det som var fel, det var bara löjlig och dum. Det var ett korkat spel jag spelade och det var ett korkat misstag. Jag gjorde bort mig en gång och när jag skulle ställa det till rätta var det redan för sent. Du vet inte vad du har förrän du förlorat det, jag hade fel från början och från djupet av mitt hjärta ber jag mig själv om ursäkt, vad som hände oss var smärtsamt och det jag går igenom nu är mer än så..

Bellsibub här. Just nu raggar vi runt i carros raggarbil och sjunger gamla godingar :) vilken härlig sommardag det det har varit! Nu ska vi göra ett bra slut på den också. Imorgon är det studentfest och rocktema, vi ska göra den kvällen oslagbar. Fast jag tror både jag och my kan säga att det blir svårt att slå de fem stora felen ;) med kärlek / b

EMO all weekend, Remember?

Jag kör planlöst runt i natten, tankarna har tagit över.. igen. Behöver rensa allting, sortera upp i arkivet på något vis och det går bra, tills jag ser lysen närma sig, där är du ju! Och det gör ont i mig, så otroligt ont att veta att du är så otroligt nära men ändå så långt bort, precis utom räckhåll. Telefonen vibrerar i min ficka, jag reagerar inte, det slutar och börjar på nytt. När jag till slut tar upp den och ser ditt namn på displayen så vet jag inte om jag ska le eller gråta för plötsligt var avstådet inte så långt, du är inom räckhåll. Jag känner ingenting, det är tomt inom mig. Jag tar ett djupt andetag, försöker känna någonting och trycker på knappen och när jag hör ett svagt "Hej.." i andra sidan luren, då fäller jag nästan en tår, en tår av lycka..