Dag 29 - och jag skiter i den här jävla listan.

10 dagar blev för mycket att skriva ikapp, så i takt med att sjukskrivningen var över och nattveckan flöt på så försvann bloggen någonstans där emellan, kan bero på att jag mest sovit och jobbat.

Mitt liv är just nu en bergodalbana utan stopp, den åker bara runt, runt och jag kommer inte loss.
Men snart är det nytt år, då startar mitt nya liv.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Ååh, den här är svår, riktigt svår. Trots att jag bara har 20 stycken att välja på.
16 år var bra, 17 år var bättre, 19 år var tråkigt och 20 år var väldigt speciell,
men 18 är nog ändå mest minnesvärd, egentligen inte födelsedagen i sig utan allt runtomkring,
körkortet man tog i samma veva, att man blev vuxen helt enkelt.

Så 18 år fick bli favoriten, tätt följt av 20 och alla småbarnskalas man haft :)

Dag 17 – Mitt favoritminne

Jag har genom åren hunnit samla på mig så otroligt mycket minnen, så det är otroligt svårt att bestämma sig för bara ett.
Men jag minns särskilt en gång, egentligen ganska tråkigt, när jag och M hade bråkat värre än aldrig förr, jag var arg och ledsen och i all förtvivlan tog jag bara på mig foppatofflorna och kudden under armen, pyjamasen hade jag fortfarade på och gick. Trots att det var mitt i smällkalla vintern så gick jag i tunna pyjamasbyxor och tofflor, med kudden under armen, ringde T och bestämde mig för att aldrig gå tillbak. Så arg var jag. Jag ville inte ens prata med honom, så jag svarade inte när han ringde och när han ringde till T så sa hon bara att hon inte hade någon aning om vart jag var.
Det är inte det som är favoritminnet, utan det bästa var att det faktiskt löste sig, efter många om och men bestämde jag mig för att svara och när jag hörde en ledsen röst i andra sidan luren kunde jag inte vara arg längre, så jag promenerade tillbak, mötte upp honom och allt löste sig.

Jag vet inte varför just det minnet har fastnat så, men det har det verkligen gjort..

Dag 16 – Min första kyss

Jag har säkert pussat någon redan på dagis, men det räknas kanske inte?

Dag 15 – Mina drömmar

Jag är en liten norrlänsk tös, med drömmar stora som världen själv..
Jag drömmer om att rädda världen, om att stoppa alla krig och att ge mat åt alla svältande barn.
Min mamma har alltid sagt att: "drömma får man göra, men man måste inse att alla drömmar går inte i uppfyllelse.." och trots att jag vet att jag inte kan rädda världen, så drömmer jag om att en dag göra det.
Sen har jag ju lite mer realistiska drömmar också, som att få ett jobb man trivs med, skaffa familj och hitta ett boende där man vill stanna länge. Men först vill jag se världen, resa runt utan mål och uppleva saker. Sätta mig på ett plan påväg långt härifrån utan någon som helst resplan, bara se vart vindarna bär mig.

Men framför allt drömmar jag om att få bli frisk, leva utan att ha ont och må dåligt. Slippa oron och ångesten över att aldrig veta om man kommer kunna sova och om man somnar inte veta hur man mår när man vaknar, om man ens vaknar.

Dag 13 – Den här veckan

Den här veckan har ju alldeles just börjat.
Startade den med 3 fantastiska Luciakonserter i Kyrkan, mycket jobb, men det var nog värt det trots allt. Imorgon ska jag sjunga ännu mer och sen ska jag bara ta det lugnt heela veckan. För nästa måndag är det tillbak till lekstugan igen, sjukskrivningen är slut och nu ska här jobbas igen. trots krämporna som är kvar.

Varför måste du vara så satans fin? Det är helt sjukt att så fort jag möter din blick och ser in i dina underbara ögon så tåras mina. Vem vet, kanske är det av lycka, för lycklig blir jag av dig, men ibland känns det som att bara jag ser på dig så rasar hela världen under mina fötter.. Kan du inte bara vara som alla andra? som vem som helst? Måste du stråla som solen så att hjärtat rusar i kroppen när man ser på dig? Kan du inte bara vara sådär tråkigt grå? Ne, det kan du inte och vet du varför? För att hela du är vacker, innifrån och ut. Dina ögon hade kunnat få världsmästaren i simning att drunkna och din personlighet utstrålar värme och trygghet som ingen annan gör. Det är därför du är speciell! Hade jag kunnat låta bli hade jag aldrig mött din blick för du får mig att smälta..

Dag 12 – I min handväska

Jag är en såndär tjej som sällan använder handväska, utan enda gången jag har väska i över huvud taget är när jag ska träna eller resa. Men i min fickor finns detta:
Mobil, allergitabletter, bricanyl, lypsyl, lipgloss, nycklar, plånbok, snus och tuggummi.

Heelt ointressant. Film.nu, Hejs!

Dag 11 – Mina syskon

Störst går väl först, så får väl helt enkelt börja med Lillasyster, Ronja. Hon är 17 år 10 månader och 12 dagar gammal och så långt ifrån lik mig som man kan vara. Denna lilla rödhåriga filur är precis allt jag inte är, längre. Ända sedan hon var liten har hon varit helt tokig, hon var inte alls gammal när jag hittade henna klättrandes i duschstången och det säger väl allt. Allt som man inte fick göra, det gjorde hon, och storasyster som man är har jag genom alla tider skyddat henne, hur dumma saker hon än gjort. Hur galen hon än må vara så har hon alltid ställt upp för mig, hon har varit min klippa i alla lägen, hon har tröstat mig när jag var ledsen och skrattat med mig mina bra dagar.

Syster, för dig kan jag ställa mig upp och stå stadigt på båda benen, för dig kan jag ta all skit som går att få, för dig skulle jag kunna ta ett skott i pannan om det är det som krävs för att du ska leva det liv jag aldrig kommer få, för en gång var jag precis som du. Och trots att du vänder mig ryggen ibland så finns jag alltid där bakom dig, för du är min lilla bebis och det kommer du alltid vara, jag vet att du är stor nu, men du är ändå alltid min lillasyster och dig kommer jag skydda i alla lägen, ingen får göra min lilla ängel illa, INGEN!

Föutom lillasyster har jag ju en lillebror också, Albin. Han är 12 år och tuffast av alla jag känner. Eftersom det är ganska många år mellan mig och honom så har vi inte riktigt samma relation som jag har med syrran, utan det har blivit mer "storasyster-roll" med honom. Jag har ju alltid varit nog gammal att hjälpa till att ta hand om honom, så i mina ögon kommer han alltid vara jätteliten. Han är rolig, min bror, väldigt rolig faktiskt. Och oavsett hur stor han blir är han ju ändå alltid vår bortskämda minsting, älskade lillebror. <3>

Blev en liten miss i planeringen, så jag tänkte att jag smäller ihop 2 inlägg i 1 och tar ikapp lite.
Så här kommer...

Dag 09 – Min tro

Jaadu, jag tror inte på gud, men jag tror på min Morfar, han ljuger aldrig..
Nej, men allvarligt, jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om det här, jag tror inte på gud eller några högre makter, tror inte heller på astrologi och sånt, trots att jag maniskt läser mitt horoskop varje dag. Jag tror inte på att allt händer av en mening, något slags öde eller så, för jag vill tro att livet blir precis vad man gör det till.

Och...

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Eftersom jag jobbat på dagis hela dagen så är det nog den mest ointressanta dagen att visa upp min outfit, så någon bild på en rödrosig My i Täckisar, Jacka, Mössa, vantar och alla vinterns tillbehör blir det inte.

Dag 08 – Ett ögonblick

Jag vet inte riktigt vad den här punkten ska innehålla egentligen, men jag tänkte berätta om ett rätt skumt ögonblick i mitt liv.
Jag var 8 år när det hände och det är ett väldigt klart minne för mig, jag kommer ihåg hur mamma och pappa sa åt mig och min lillasyster att de hade någonting att berätta, sen sa de att vi skulle få ett till syskon. Jag kan erkänna att jag verkligen inte blev glad. Jag grät, jag skrek och jag gnällde, jag visste ju redan hur det var att få ett småsyskon, jag tyckte redan att jag gått igenom det. Den känslan släppte dock snabbt och jag blev snart överlycklig över att bli storasyster igen. Idag är min lillebror, eller båda mina småsyskon såklart, det absolut bästa man kan ha. Och jag älskar dem båda.

Dag 07 – Min bästa vän

Det här är nog svåraste ämnet hittills, jag har ju några riktigt nära vänner och jag vill inte välja mellan dessa. Så..
Därför får denna titel gå till Jacob Uvemo Moritz, han är inte bara min andra halva, utan också min allra bästa vän. Jag litar på Jacke till 110% och jag vet att jag aldrig behöver tvivla på honom. Han finns där i alla lägen, när jag är glad, ledsen, arg, trött, besviken, överlycklig, ja till och med när jag är sådär fjantig som jag blir ibland när trött blir övertrött. Han kämpar sig igenom mina riktigt dåliga dagar, han tröstar mig när jag har ont, är ledsen och rädd och det är han som gör mina bra dagar riktigt bra. Det är hans axel jag gråter ut emot när någonting känns hopplöst (för just nu har jag väldigt mycket såna känslor, tyvärr..) och det är han som delar alla mina skratt. Han är helt enkelt precis allt man kan önska sig och han står tillochmed ut att se mig varje morgon när han vaknar. Trots att vi, som alla andra, bråkar och tjafsar och säger dumma saker till varandra, så vet jag att inget bråk i världen kan skilja oss åt. <3

Och till alla mina andra fina, underbara vänner, jag älskar er också, minst lika mycket!
(Ingen nämd, ingen glömd..)

Dag 06 – Min dag

Jag är ju lite emot det här med "berätta-om-min-dag"-inlägg, tycker inte det är så intressant att veta kanske. Men vilken tur att det var det här ämnet var just idag när jag har haft en fullspäckad dag. Började min dag på Malmsta Fritids, ett gäng härliga ungar det där måste jag säga. Vi har spelat spel, lekt och tapetserat kartonghus hela dagen lång. Sedan begav jag mig i snabb takt iväg till Hudvårdskliniken för en skön ansiktsbehandling och lite fix på ögonbrynen och ögonfransarna, mer intressant än så var det inte, dagen avslutade jag på Luciaövning med vår superhärliga kör, börjar bli sjukligt less på luciasånger, men snart är det också över. Nu ligger jag i sängen, egentligen är det väl läggdags nu, men jag måste iallafall få i mig middag, om än en sen sådan. Har nämligen inte tänk överleva på 4 mandariner idag, Godnatt!

Dag 05 – Vad är kärlek?

Åh gudars, vilket svårt ämne!
Det är väl meningen att man ska tycka att kärlek är när det pirrar i magen och man inte kan sluta tänka på en person och visst kan väl det vara kärlek, men jag har en liten annan syn på det också.

Kärlek som i Kärlek på riktigt är för mig när 2 personer blir 1, när man inte längre "bara" är ett gulligt par, utan när man är beredd att dela på allt, när man inte längre bara är förälskade utan också bästa vänner. Kärlek är när man har hittat den man inte kan leva utan, när man hittat någon som kan se rakt igenom en, lite telepatiskt sådär, man behöver inte säga någonting för den andra vet vad man tänker ändå. Man ser när den andra mår dåligt, men också när man mår riktigt bra. När man inte bara vill somna med någon, utan också vakna med den personen även de riktigt dåliga dagarna. Då man verkligen kan vara sig själv med en människa och ändå känna sig trygg och älskad. Det är kärlek för mig!

Kärlek är ett väldigt brett begrepp måste jag säga, det är ju inte bara den delen när man hittat "Mr. Right", utan allt det man känner för nära och kära är väl kärlek på sitt sätt. Kärleken till en bästa vän, eller till familjen är minst lika viktig som den man känner för sin partner. Och alla har väl sin syn på kärlek, precis som på allt annat, eller hur?

Dag 04 – Det här åt jag i dag

En bild säger mer än tusen ord..

Det här är inte jag bloggen.. Jag är inte en sån tjej som har ont och lider av ständigt illamående, det passar inte alls i mitt liv. Och det som är ännu värre är att jag hatar att gnälla, jag hatar att låta andra veta att jag mår dåligt, jag vill inte belasta andra med mina problem. men NU ORKAR JAG INTE LÄNGRE. Det suger livet ur mig och gör mig till någonting jag verkligen inte är. Därför vill jag bara be alla om ursäkt, för att jag beter mig skumt, för att jag inte är jag och för att ni får stå ut med allt det här. Det är inte min mening alls, det bara blir så.
Och det här är allt som räddar mitt liv just nu..

Dag 03 – Mina föräldrar

Jaha, börjar väl med Mammsen då, hon heter Eva och är strax över 40, men ser inte ut att vara en dag över 30. Vi har verkligen varit som hund och katt när jag var yngre och jag kan säga att jag aldrig riktigt varit särskilt mammig av mig, men ju mer åren gått så har jag lärt mig att uppskatta denna underbara varelse som jag kallar mamma. Det finns inte ord som kan beskriva hur tacksam jag är över att hon finns, hon har ställt upp för mig i alla lägen. För mig är Mamma en trygghet. Allt hon gjort för mig under de senaste 2,5 åren är obetalbart. Hon har suttit oräkneliga timmar vid min sängkant och väntat. Så tack underbara Mamma, det finns ingen lika bra som du <3

Sen har vi ju, icke att förglömmas, världens genom tiderna grymmaste Pappa Tord. Inte nog med att han är 60 bast och pigg som 20, han är dessutom MIN pappa. Jag har utan tvekan alltid varit Pappas lilla flicka. Har sprungit runt fötterna på min stackars far sen barnsben och vi har precis samma intressen. Om Mamma är trygghet så är Pappa stolthet för mig, jag har alltid dyrkat allt pappa har gjort. Har han tagit en skruvmejsel och fixat med något har jag gjort precis likadant. Jag är oerhört stolt över min pappa, han är lugn och förstående och lätt att prata med.

Alla blir vi väl ibland less på våra föräldrar, så fungerar ju livet, men oavsett hur arg och ledsen jag kan vara på dem vissa dagar, så Älskar jag min Mamma & Pappa <3

Dag 2 - Min första kärlek

Var ju tänkt att jag skulle ta det här igår, men eftersom att jag tillbringade dagen i sjukhusängen tillsammans med min älskade Herbert (droppställningen för er som inte hängt med) så fick det bli ett senare projekt. Så...

Vart ska jag börja? Jag var 15 år, gick andra terminen i 9an, allt var ju spännande då, man skulle börja på gymnasiet och börja bli vuxen och killar var ingenting jag egentligen brydde mig om. Jag var nog mer en sån tjej som tyckte det var viktigt att plugga så jag fick en bra framtid och killar var ju kul att umgås med men inte mer än så. Dessutom var det ju hur ballt som helst att åka epatraktor, det var i en sådan hela den här kärlekshistorian fick sin början, vi hamnade helt enkelt i samma epa en kväll. Han hette Marcus (eller det heter han väl än) och jag minns att vi pratade i telefonen i timmar varje natt efter det och det var så skumt för jag var aldrig ens trött på skoltid fast jag inte sov på natten och smsade hela skoldagarna. Jag minns än idag första gången vi träffades, bara vi 2, vi såg The forgotten minns jag, men jag har ingen aning om vad den handlade om och på den vägen var det, vi fortsatte ses och blev ganska snabbt ett par och var det rätt länge sen. Men allt som har en bra början har ett bra slut och fast vi ville tro att det var kärleken som skulle hålla livet ut så gjorde det inte det. Har väldigt många fina minnen med Marcus, men vi passade inte ihop och idag är vi ingenting, inte ens vänner tror jag. Det är tråkigt men livet blir så ibland.

"I mina drömmar finns du alltid kvar.."

Usch vilket jobbigt ämne det här var, livet har ju gått vidare och jag har ju en liten tendens att bli väldigt nostalgisk ibland och ska jag vara helt ärlig kan jag tycka att det är väldigt tråkigt att vi inte kan ses som vänner idag, eller ens hälsa på varandra.

Nånå, nu slutar jag vara nostalgisk och ser framåt istället, jag måste skriva ikapp mina "utmaningar", det vill säga att även "Dag 3 - Mina Föräldrar" kommer upp senare idag..
Något att se fram emot kanske ;)

Dag 1 - Om mig..

Det här är inte lätt alls, vart ska man börja?
Jag heter iallafall My Spets, har precis fyllt 20 år och bor för tillfället i ett lugnt villaområde i lilla Malmberget. Det finns ingenting som förgyller mina dagar mer än vad dans gör, när jag inte tränar dans, så drömmer jag om dans, tänker på dans eller jobbar med ännu mer dans. Detta har jag gjort dem senaste 14 åren, vilket innebär att det inte är ett intresse utan en livsstil. Ibland hinner jag även trycka in ett körpass, för sjunga tycker jag också väldigt mycket om. Jag sjunger hellre än bra kan man väl säga.

Nu är det ju inte så att jag är så hemskt tragisk att jag bara sjunger och dansar hela dagarna. Nej, det finns en del i mitt liv som heter Ungdomsrådet också och den delen är nästintill ett heltidsarbete i omgångar. Ungdomsrådet har verkligen förändrat mig, mycket! När jag satte mig på mitt första urådsmöte så var jag blyg, försiktig och oorganiserad. Idag 4 år senare, är jag mer eller mindre raka motsatsen. Jag är (eller känner mig iallafall) stark som person, jag vågar ta för mig och lever numera i organiserat kaos. Jag har en väldans tendens att ta på mig massvis med saker utan att se till att allt passar ihop, vilket ofta innebär att jag får flänga omkring från ett ställe till ett annat, oftast utan rast och vila och jag äter sällan ordentlig mat. Detta trots att jag för tillfället ska vara sjukskriven.

Sen finns det ett litet dystert kapitel i mitt härliga norrlänska liv, en liten del som jag inte pratat om direkt, för 2,5 år sedan var jag med om en bilolycka, just då och där trodde jag inte att det var så farligt och jag trodde verkligen inte att jag 2,5 år senare skulle ligga på opertionsbordet pga av det som hände då. Nog pratat om det nu, det är förhoppningsvis ett avslutat kapitel, men nu kom det också med.

Annars är jag nog en ganska glad och positiv tjej, jag har dåliga dagar precis som alla andra, men så länge de bra dagarna är fler än dem dåliga så är allt som det ska. Jag har svårt för bitterfittor men älskar levnadsglada idoter, för dem är som mig ungefär.

Av någon konstig anledning har det blivit så att nästan hela mitt umgänge består av killar, vet inte vad detta fenomen beror på, men om jag får dra en gissning så skulle jag säga att det är så fruktansvärt mycket lättare att umgås med killar än med tjejer, killar är mer okomplicerade. Det är inte lika mycket tissel, tassel och skitsnack, utan i killgäng säger man vad man tycker och sånt uppskattar jag. Kan också hända att min brutala humor och sätt att vara skrämmer iväg dem flesta tjejer jag har en chans att bli vän med.

Förutom allt detta kan jag ju nämna att jag tillhör en helt underbar familj, jag bär upp namnet Spets med stolthet och bredvid mig somnar varje kväll en väldigt söt gosse vid namn Jacob, men nu är det slutpratat om mig. Godnatt!

Har upptäckt att det är allt fler som börjar med den här, tänkte att jag också skulle haka på den ideén, så i 30 dagar ska jag skriva om det här;

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Kanske börjar senare idag, så är hela gjord lagom till nyår ;)

Godkväll bloggen,
det har varit en effektiv dag idag, har nämligen rensat ur mina garderober. Och det kan jag tala om för dig bloggen, om det är någonstans man kan hitta intressanta saker, så är det i min garderob. Det blir lätt så när man har kläder för ett helt hus, men bara 3 garderober.

Ska dessutom tjuvstarta med arbetandet litegrann idag (fast jag egentligen ska vara sjukskriven några veckor till) känns både bra och dåligt. Får berätta sen hur det har gått.

It might be Possible <3

Vet du, bloggen? Nu har jag big problems, jag har gått och kärat ner mig, jag som aldrig har kärleksbekymmer. Kan du tänka dig? JAG har gått och kärat ner mig totalt, är det inte helt sinnesjukt så säg? Är helt störtförälskad, helt såld på något av det vackraste jag någonsin skådat. Det var nog kärlek vid första ögonkastet och nu trånar jag efter någonting som jag inte får, men har någon någonsin påstått att jag ger upp i första taget? Den idioten har fel isåfall..
För den här ska jag ha!
http://www.annonsera.se/images/00002/0/samojed-killar-1.jpg

Nu flyttar jag tillbak hit igen, iallafall tills jag fått någon förståelse för blogg.se! :)