EMO all weekend, Remember?
Jag kör planlöst runt i natten, tankarna har tagit över.. igen. Behöver rensa allting, sortera upp i arkivet på något vis och det går bra, tills jag ser lysen närma sig, där är du ju! Och det gör ont i mig, så otroligt ont att veta att du är så otroligt nära men ändå så långt bort, precis utom räckhåll. Telefonen vibrerar i min ficka, jag reagerar inte, det slutar och börjar på nytt. När jag till slut tar upp den och ser ditt namn på displayen så vet jag inte om jag ska le eller gråta för plötsligt var avstådet inte så långt, du är inom räckhåll. Jag känner ingenting, det är tomt inom mig. Jag tar ett djupt andetag, försöker känna någonting och trycker på knappen och när jag hör ett svagt "Hej.." i andra sidan luren, då fäller jag nästan en tår, en tår av lycka..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar