En tanke till en speciell vän!
Vet inte vart du befinner dig just nu, ingen aning faktiskt, trots att vi pratar varje dag.
Men jag saknar dig. Ibland går det veckor, ja nästan månader mellan dagarna vi ses, men det gör ingenting, du är ändå den jag kan säga allt åt.
Sen mars 2006 har jag litat på dig till 100%, jag kommer ihåg alla hyss vi gjort tillsammans. När kalle anka och colanappar var vardagen, kommer du ihåg det? Och alla äventyr, typ Tjotti eller pulkåkning mitt i natten? Vi var små då, tjejen och nu har åren gott, vi har båda vuxit upp och blivit mer eller mindre vuxna, men jag kan säga att oavsett vad så är du den som står mig närmast. Tänk alla tårar som du torkat bort och alla gånger du fått mig att skratta, det är obetalbart. Kommer du ihåg när jag tog min kudde och promenerade i pyjamas trots kylan gråtandes till dig och du fick mig att skratta redan efter 10 meter. Det är det som kallas äkta vänner. Du har alltid stöttat mig trots att jag ibland valt fel väg och gjort dumma misstag. Och jag hoppas det blir många fler fina minnen och många fler misstag med dig för även de små minnena blir stora med en riktig vän och misstagen blir inte så stora.
Ingen My utan Tina, vänner vid ett tillfälle, oskiljaktiga vid ett val!
1 kommentar:
Jag är där du hittar mig så gott som varje helg nummera ;)
Gumman jag saknar dig, fler minnen kommer det bli, men lova mig en sak, Att vi aldrig kommer bli så pass vuxna att vi tycker det är töntigt att fara ut och åka pulka mitt i natten, sitta i bilen med våra sura nappar och läsa kalle. Elr att vi någonsing tappar vårat barnasinne och våra gemensamma minnen.
Jag älskar dig gumman och det vet du <3
Skicka en kommentar