Bloggen är min räddning just nu, min räddning från ensamheten. För som jag sa tidigare så har Herr Hemlängtan kommit på oväntat besök och det är inte sådär jättevälkommet direkt. Pratade dessutom med Mammsen nu på kvällen när jag satt på vagnen till Kusinen på Majorna och det gjorde ju inte det hela lättare precis, var nästan nära till tårar när jag insåg att det är jättemånga långa dagar innan jag får se henne och resten av min kära lilla familj igen. Dock går dagarna sjukt fort ändå, tills jag lägger mig ensam i sängen på kvällen, jag tycker inte om att vara ensam har jag kommit på. Jag trivs med folk jag tycker om runtomkring mig och det är svårt för en Norrlänsk tjej att komma in i storstadslivet "på riktigt", man är liksom van att kunna åka till någon när man känner sig ensam och uttråkad, bara kika förbi och säga hej liksom. Och tro mig, det är inte samma sak här. Inte ens nästan. Allt kräver någon slags planering och trots att jag på något konstigt vis är en storstadstjej innerst inne så är det ett stort problem för mig, förmodligen det enda problemet för mig också. Jag är en spontan tjej helt enkelt!
Nu ska jag iallfall försöka få några timmars välbehövlig sömn, för imorgon ska jag åka med Farmor och Farfar på utflykt. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar