Han har ett sätt att säga: "mhmm"
jag inte trodde fanns.
Och hans kläder följer inga enkla
lagar om obalans.
Han är en sån man skulle vänta länge på
om man fick en chans.
Han har ett sätt att le
som bara jag, som bara jag förstår.
Han har ett sätt att gå förbi ibland
som om man inte fanns.
Det är en tjej som kommer dit och hälsar på ibland
och jag tror att hon är hans.
Om han var min, om det var jag
skulle jag ge, ge mina dagar.
Men han är inte det är klart
någonting man har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar