Förlåt bloggen, men det är svårt att hinna hålla igång bloggandet och samtidigt leva ett hektiskt liv fullt av nya spännande äventyr varje dag. Bara att äta middag är ett stort projekt just nu, allt känns nytt, men jag ska göra mitt bästa, det lovar jag!
Ibland saknar jag mitt gamla liv, det spontana, att helt plötsligt komma på att kaffe hade varit gott och hälsa på någon bara för en liten pratstund, eller att helt plötsligt få för sig att "jo, vi drar till kiruna, jag är sugen på godis..." klockan 2 på natten. Nu är allt planerat, in i minsta detalj, vilken tid jag ska kliva upp, när jag börjar och sen är dagen igång, skola, mat, möten, lillprinsen, hela tiden tider att passa. Jag trivs, det gör jag verkligen, men är jag verkligen redo att bli vuxen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar