Mrs. Fever won't leave my body.. Tänkte egentligen linda in mig i en mysig filt och sitta ute i hängstolen och läsa en stund såhär på kvällskvisten, dock vill inte riktigt Fröken Feber och Herr Hosta lämna min kropp ifred riktigt. Dessa något irriterande typer har bosatt sig i mig före helgen och tänker uppenbarligen stanna där, drog däremot i mig en dos av Doktor Alvedon nyss så nu får de kämpa för att hålla sig vid liv de där rackarns basilluskerna och har jag tur så lyckas mina små pillervänner ta död på jäklarna, innan de tar död på mig. Håller tummarna för Dr. A nu, för på fredag packar jag min kappsäck och beger mig mot sydligare breddgrader, till baguetterna och kärlekens land. Det sägs att "varje kyss i Frankrike är speciell", har ni hört något så sött? - Ne, jag tänkte väl det och guess what, kanske man får chansen att avgöra om det stämmer och då kan jag ju inte hosta och snörvla som någon jvl bakteriehärd. Så nu, Fröken Feber och Herr Hosta är det dags, att ta ert virus, packa ner det och lämna min kropp!

Glassiiigt! Sitter ute i min mysigt hängstol och njuter av solen. Dricker smultrondricka, mums! Ikväll ska jag spendera lite kvalitetstid med världens bästa exsvärmor.
Äh, hur mycket jag än försöker så får jag inte fram någonting vettigt i den här rackarns bloggen, vi hörs!

En tanke till en speciell vän!

Vet inte vart du befinner dig just nu, ingen aning faktiskt, trots att vi pratar varje dag.

Men jag saknar dig. Ibland går det veckor, ja nästan månader mellan dagarna vi ses, men det gör ingenting, du är ändå den jag kan säga allt åt.

Sen mars 2006 har jag litat på dig till 100%, jag kommer ihåg alla hyss vi gjort tillsammans. När kalle anka och colanappar var vardagen, kommer du ihåg det? Och alla äventyr, typ Tjotti eller pulkåkning mitt i natten? Vi var små då, tjejen och nu har åren gott, vi har båda vuxit upp och blivit mer eller mindre vuxna, men jag kan säga att oavsett vad så är du den som står mig närmast. Tänk alla tårar som du torkat bort och alla gånger du fått mig att skratta, det är obetalbart. Kommer du ihåg när jag tog min kudde och promenerade i pyjamas trots kylan gråtandes till dig och du fick mig att skratta redan efter 10 meter. Det är det som kallas äkta vänner. Du har alltid stöttat mig trots att jag ibland valt fel väg och gjort dumma misstag. Och jag hoppas det blir många fler fina minnen och många fler misstag med dig för även de små minnena blir stora med en riktig vän och misstagen blir inte så stora.

Ingen My utan Tina, vänner vid ett tillfälle, oskiljaktiga vid ett val!

Febern är på topp och humöret i botten. Lättirriterad, trött och sjuk är jag och för att inte låta det gå ut över min älskade blogg så tänker jag inte skriva dessto mer. Kryper ner i soffan med täcket och en bra film istället, dock hade jag ju inte klagat över en snygg och vältränad pojke som kan ta hand om mig när jag mår dåligt, typ hämta vatten och kramas med mig så kanske man blir frisk fortare... men det är kanske bäst att inte smitta ner mina relativt snygga och vältränade pojkar, då är de ju inte tillgängliga sen när mitt humör är bättre. DAMN, nu ska jag kurera mig!

Glidardag idag, har gjort någonting vettigt till halv 11, då ringde Alex och sa att de har kommit hela vägen från Kiruna, så vi tog en brunch på hultan. Surrade massa minnen och sådär, sen när Robin hade uträttat sina ärenden i vår lilla stad så kom även han och hookade upp med oss. Har varit runt lite på stan och guidat vilsna Kirunabor, avslutade med mat på MD's. Helt klart en härligt dag med 2 härliga pojkar från grannkommun!

Nu ligger jag och gosar med lillprinsen och ikväll är det dans som gäller! Nu ska jag sluta berätta om allt ointressant i mitt liv, cred till er som orkat läsa det, antigen är jag Emo eller tråkig nuförtiden. Have mercy, snart är sommarn här och med sommarn kommer "Avdelning13-tankarna"!

Emobloggar igen

(Vet att jag skulle sluta efter helgen, men har varit på en lång promenad idag och rensat i arkivet så nu måste jag få ventilera det lite, ni vet vad som gäller:

Läs det inte om ni tänker komma med "bättre vetande" sen!)

Du kom in i mitt liv i fel skede, du dök upp när jag egentligen behövde dig som mest men när jag som minst kunde inse det själv. Nu vet jag att jag behöver dig, jag vill ha dig och jag önskar, helt ärligt, av hela mitt hjärta att jag hade tänkt den tanken då. Men jag var inte redo, inte tillräckligt för att ta dig nära och släppa in dig i mitt liv. Inte då! Men nu är jag det, nu är jag 100% redo att bli en del av ditt liv och jag vill mer än gärna dela mitt liv med dig. Vill dela alla sömnlösa nätter, alla äventyr, leenden, skratt och alla tårar med dig. Vill slåss om täcket med dig när det blir kallt om nätterna eller bara lägga mig nära och känna att din nakna hud ger mig den värmen jag behöver, vill vakna varje morgon med ett leende på läpparna, bara för att du finns i mitt liv och vill somna vid din sida varje natt och möta dig i vår alldeles egna dröm. Inga ord i världen kan beskriva känslan av att mista sin chans och "I keep my fingers crossed" för en andra chans!

Nu sitter vi på sista föreläsningen för idag, känns ganska skönt faktiskt, även om föreläsningarna är väldigt bra. Iallafall så är vi nu mätta och belåtna efter ett besök på kina. Nu ska jag dock inte gästblogga längre utan hänga med mer i snacket här. Puss och Kram / S