MySpets

Hej Bloggen, det var ett tag sen senast vi sågs nu, men just idag och egentligen några dagar innan idag så behöver jag dig mer än någonsin, för jag behöver ingen att prata med, eller någon som bara lyssnar och låtsas förstå. Nej, jag behöver dig bloggen, där jag kan låta alla mina tankar rinna från mitt huvud, genom mina armar, mina fingrar över tangenterna och till dig, som bara är där för att låta mig vädra allting utan att låtsas bry sig eller förstå. Tack bloggen för att du fyller den funktionen som ingen människa kan bidra med.

Det är en sak som cirkulerat i mina tankar ett bra tag nu, och med tanke på denna hysteri så är jag uppenbarligen inte ensam om att ha åsikter om det. Det här med denna jävla vikthets, är det inte rätt patetiskt ändå bloggen, hur insnöade människor kan bli på saker och ting. Idag går det inte att öppna en tidning utan att hitta rubriker som "Berta gick ner 12 kg på 1 månad" och "Nya superdieten - så kommer du i form till beach 2013" Jag är så äckligt jävla less på denna jävla vikthets, hade kunnat spy på det. Om vi vänder på det istället, hur ofta öppnar man en tidning och möts av rubriker som "Så går du UPP till din målvikt"? Nej just det, ALDRIG, eller hur?

Då ska jag informera er om att det är ett jävla HELVETE att kämpa för att gå upp till "normalvikt" och aldrig lyckas, kan nog nästan lova att det många gånger är hundra gånger svårare än att tappa vikt tillochmed och vet ni varför det är så? Jag är ingen expert i frågan, men jag tror att det är såhär: många gånger är att gå ner i vikt ett val, många gånger så har man själv satt sig i den sitsen att man helt enkelt själv får ta ansvar för konsekvenserna och göra någonting åt det. Jag säger inte att det alltid är så, det finns givetvis människor som är överviktiga pga sjukdom och andra icket självvalda orsaker. Men många, väldigt många har inte bara vaknat och plötsligt varit feta, utan de äter helt enkelt mer än de springer, börja med det ena eller sluta med det andra så får de nog se ett annat resultat, garanterat.
Att däremot försöka gå upp i vikt beror sällan, eller aldrig, på att man vanvårdat sin kropp och låtit den förfalla, utan av en eller flera orsaker så fungerar det helt enkelt inte att lägga på sig bara och det, mina kära vänner, är så fruktansvärt frustrerande.
Jag opererades för lite mer än ett år sedan, varför behöver vi inte gå in på, men efter att jag hade gått igenom helvetet denna operation, med efterföljande konsekvenser innebar, så hade jag tappat ca 10 kilo och att tappa 10 kilo från en kropp som är långt ifrån en tungviktarkropp, knappt flugvikt, är ganska mycket och jag kan lova er att vägen tillbaka till "normalvikt" har varit lång och jävligt kämpig och jag är inte i mål än, men idag har jag ungefär 1,5 kilo kvar till målvikt, det har alltså tagit mig över ett år att gå upp ungefär 8 kilo, men är det någonsin någon som ser det som något annat än ett "lyxproblem"? -Nej!
Om ni bara visste hur många gånger jag fått höra ett sarkastiskt "åh, det är så synd om dig som är så smal och har så perfekt kropp.." 
Vill bara skrika: "JAAAAAA, det är jävligt synd om mig, min kropp är långt ifrån perfekt, den kan knappt räknas som hälsosam och det är fan inte kul att vara 22 år gammal och måsta köpa barnkläder för att XS är för stort!!"

En vacker dag, när världen är perfekt, utan krig, fattigdom och svält, den dagen hoppas jag att det är dags för människan att inse att ingen är perfekt och det finns inte någon som alltid mår bra, alla har vi våra egna bekymmer och problem, alla utkämpar vi våra egna unika små krig!