Jag har ångest bloggen, skickade ett mail till Eva som ska tattuera mig i torsdags och har inte fått något svar än, fel adress kanske ? Det är lite panik, vad som känns ännu värre är att jag ligger här och bloggar fast jag vet att jag borde skriva ett PM, helst redan igår eller förra veckan. Talet är iallafall klart och kommer handla om hurvida skolan formar dugliga samhällsmedborgare med inriktning mot engagemang och påverkan. Ni ska få ett litet smakprov:
"...Eva-Stina Byggmäster skriver "...Visste inte att det fanns en plats som den här inom mig, att också detta var jag." i sin dikt Näckrosön från 1967 och det får iallafall mig att tänka på att det krävs en plats i hjärtat för att klara av att engagera sig. Jag själv finner glädjen och viljan att påverka i att engagera mig i ungdomsrådet och vårt arbete att göra samhället bättre för unga..."
4 rader av ett tal på 5 minuter, det är inte mycket mina kära vänner, om ni bara visste hur mycket arbete jag har lagt ner på det här, hela mitt hjärta och hela min själ. Och vet ni varför? -Jo för att jag för en gångs skull får prata om det jag brinner för, jag får äntligen prata om vår rätt och möjlighet att engagera oss och att påverka. Även om paniken och nervositeten är näst intill outhärdlig då jag är rädd att folk ska skratta åt mig, så vill jag inget hellre än att berätta för folk att det är i det här mitt hjärta finns, det är i det här jag finner mitt ork och min lust att kämpa i vardagen.
Oj, nu blev jag sådär djup igen som jag blir ibland när jag fastnar i någonting, ni får ursäkta mig, jag tror jag behöver lite sömn, Godnatt!
1 kommentar:
Mamma här! oroa dig inte för att de ska skratta, jag har aldrig upplevt något sådant, för alla pratar oftast om något som berör dem eller intresserar dem. Vi hade en gång ett väldigt starkt ämne i klassen och många blev rörda till tårar av andras berättelser, vi skulle prata om en person som betydde mycket för oss. Så oroa dig inte vännen, jag kan inte tro att någon kommer skratta åt dig. //kram extramamma
Skicka en kommentar