MySpets

Oj bloggen, så känslosamt det har blivit här, det är inte likt mig! Men jag kan fortsätta i samma anda för jag är rädd, så grymt rädd att du, ne inte du, NI ska förstöra min lycka. Ni är på god väg. Jag vill inte leva ett liv i hemlighet, inte ett liv i ständig rädsla att göra fel. Det förstör mig och jag tänker inte låta er trycka ner mig, tänker inte låta er få mig att lämna det som gör mig glad. Fast jag vet, innerst inne, att ni kanske lyckas och kanske är det bäst så för oss alla. Men jag vill inte!

Snart är det jul, det är rätt överskattat tycker ni inte? En enda jävla lång väntan, sen är tomten borta, Yeeey, dina 15 minuter är slut nu. Och all jävla julmat, vem fan är idioten som kommit på det? Såna borde skjutas. Jag ska börja käka kycklingsallad och oxfilé på julafton istället, mycket godare, och man slipper äta det i 2 veckor efteråt. Man är ju måttligt less på det..

Fast ändå, så är det någonting speciellt med julen, spänningen, förväntningarna som gör att man vaknar mitt i natten och inte vill somna om, som när man var liten, man känner sig som ett litet barn igen. Jag tror det kallas julkänsla?