Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vad kärlek egentligen är? Ja, vad är det egentligen? Är det de där små fjärilarna som flyger omkring i hela kroppen när man ser en söt liten pojke gå förbi? Är det de otroligt löjliga lyckorusen eller kanske är det att hålla dig i handen bland alla som ser på och veta att deras blickar inte spelar någon roll? Är det när hela kroppen skriker efter att få lägga sig i din säng om kvällarna, med dina armar lindade runt mig och falla in i drömmarnas värld tillsammans? eller är det så enkelt att jag bara vill vakna upp och se dig i morgonsolens första strålar? Det har gått så länge sen sist, nästan en hel livstid känns det som och vet du? Jag hade glömt, jag hade gått vidare och jag hade hittat det jag trodde var kärleken. But hey, look who's talking now. Tji fick jag, för det var inte alls så som jag trodde, det var kanske precis tvärtom, eller så var det inte alls.. Jag förstår ingenting alls, är bara förvirrad. Vet inte om det bara är en otroligt barnslig grej, ni vet, "en gång var han min, så nu är han det föralltid.." eller om jag verkligen aldrig har släppt taget. "Jag vill inte somna med hans armar runt min midja, jag vill inte heller vakna av att han kysser mig på pannan sådär som bara han kan.." Det är precis det jag intalar mig själv, och alla andra! Men kanske det är det jag vill, innerst inne kanske jag aldrig släppte taget, trots alla dessa år, trots alla bråk och alla idiotiska dissar så står jag där ändå och önskar innerligt att jag förstått någonting för längesen, jag förstår det inte nu heller, men önskar att jag gjorde det.. Är det det som kallas äkta kärlek? Den kärlek som aldrig rostar?
Dagens citat:
"När den rätta dyker upp då säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill."
- Tzatsiki i "Tzatsiki, morsan och polisen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar